GR-174 (Casa Gran del Siurana)

Smuttardags igen. I har farit till Spanien med min syster och lämnat mig alldeles ensam. Lite hårdostar, välvalda kex och fikon - och lagerbladsmarmelad får ackompanjera vinet ovan.

Jag gillar kraftpaketen som Priorat ofta sänder till oss. Fylliga, peppriga, långa och otämjda. Jag vet inte vad det är, men jag går igång på det. Clos l'Obac, Finca el Puig och andra har varit kraftpaket som har krävt en och annan omeprazol för att slippa värre form av halsbränna dagen efter.

Detta är en nyhet i fasta sortimentet och den gör mig lite tudelad. Färgen är inte Priorat, smaken är inte Priorat, doften däremot är Priorat.

Mörkt röd transparent i glaset. Doft av dagg i svampskogen, plommon, russin, fikon och kakao. På blindtest hade jag direkt sagt Amarone/Ripasso.

Smaken är inte så tung och fyllig som den brukar vara i Priorat. Det är ändå ett fylligt vin, med körsbär och en del lakrits i gommen. Syran är väldigt hög och ger en stor fräschhet men det är lite väl mycket syra för min smak och det finns en upplevd påklistrad sötma som jag inte går igång på.

Missförstå mig rätt. Det är ett gott vin , inte minst till lagrade hårdostar. Men jag lägger mig inte i framstupa sidoläge och talar i tungor.

Det är ett mer än OK vin, som är väldigt prisvärt (119 SEK). Ett bra och billigare alternativ till Amarone på ostkvällarna.

RED: Under kvällen broderar vinet ut med lite luft, och 4-5 timmar efter öppning är det en annan upplevelse. En doft av fat och FIKON i mängder i både näsa och gom.

C:s poäng 7,5 av 10 poäng

Sancerre La Chapelle des Augustins 2007 (Henri Bourgeois)

Till sushin tidigare nämnd i Hiedler-inlägget avnjöts också denna vinare ur ordinarie sortimentet. Hiedler GV passade utmärkt till sushin , denna passade mer än OK men är i sig själv ett större vin. En härlig doft av fat, mineraler, blöt sten, svarta vinbär och granny smith följs upp av en lika härlig smak av samma ingredienser med en härlig syreskjuts på gränsen till spritsig.

Sancerre gör oss sällan besvikna, och denna gång är inget undantag. Måste börja titta på lite möjliga/omöjliga bilturer i Chablis/Sancerre/Bourgogne. Ni andra bloggare är mer än välkomna med restips.

C:s poäng 8,5 av 10

Grüner Veltliner Classic 2008 (Weingut Hiedler)

Kamptal är ett härligt område i Österrike som vi haft förmånen att besöka många gånger då C:s syster bor i Wien sedan 10 år. Ett flyg till Bratislava brukar kosta oss ca 150-500 SEK per person (Ryanair). Sedan går det bussar till Wien. Reguljärt till Wien är ofta förmånligt också genom Austrian Airlines eller Fly Niki.

Det är lätt att ta sig till Kamptals centrala vin-ort, Langenlois, och i denna vinby bor du helt fantastiskt bra på Loisium Hotel Wein und Spa. Sedan smakar du dig runt i bygderna. Langenlois har två vinothek och schönberg am kamp har ett mycket trevligt vinothek mitt i byn. Ursin Haus har störst urval, men personalen upplever vi som lite snipiga, trötta och inte alls intresserade av kunder. Dock är detta ett måste pga utbud.

Mat äter du på Loisium eller på något av alla de heurigen som finns. Det är helt enkelt vinmakare och bondgårdar som öppnar för gäster att äta mat med extremt lokal anknytning, allra oftast från egen produktion. Fråga lokala turistbyrån om säsong för heurigen.

Weingut Hiedler är en favoritproducent för oss och GV Classic som finns i SB ordinarie sortiment och är ett fynd. Härligt typisk GV-doft/smak med tropik, mineral och vitpeppar. Syran ger det en rejäl skjuts i slutet av smakupplevelsen och detta är ett vin som är vardagsfavvo för oss. Idag avnjöts det till sushi.

Besöker ni Hiedler eller Langenlois så är samtliga deras tiotal viner av Riesling och GV fyndstämplade utav oss. Grüner Veltliner Löss och Riesling Urgestein är allra mest köpvärda. Pinot Blanc Maxxium är också en upplevelse av annat slag.

Vi rekommenderar i alla fall en biltur i Kamptal kombinerat med shopping i Wien för er alla andra vinbloggare. Skönare 3-5 dagar får man leta efter i centraleuropa.

Till poängen förresten:

C:s poäng 8 av 10 poäng

I:s poäng 9 av 10 poäng

Rosso di Montalcino 2007 (La Velona)

Denna nyhet i ordinarie sortimentet fastnade jag framför härom dagen. Rosso kallas ju lite orättvist för Brunellos lillebror pga mindre restriktioner i årtal och lagring etc. Vi är inte benägna att hålla med alls vad gäller finessrikedom och komplexitet etc. Vi smakade många Rosso i Montalcino och det blev en liten ny favorit för oss.

Denna avnjöts som "smutt-vin" och är en trevlig överraskning som kan bli vårt nästa vardagsvin , då den landar på ringa 139 SEK.

Vinet är nästan helt utvecklat och färgen underbart mörkröd med tegelnyanser. Det doftar tobak, russin, rostade nötter, salmiak och mogna körsbär.

Smaken påminner lite om Alfredo Roagna Langhe Rosso, och det är ett bra betyg. En näve färska kryddor, russin, körsbär, tobak och lagerblad. Fylligt, generöst och väl avvägda syror och tanniner inbakade på ett publikfriande sätt.

Mums. Köp nu innan det blir övermoget.

C:s poäng: 8,5 av 10

Barbaresco Rabaja' 2001 (Castello di Verduno)

OK. Vi är inga virtuoser som kan slänga sig med makalösa uttryck som sandaltrampat morellskal, slovensk ekbark och nyplockade Märchen-rosor. Mest utav den anledningen att vi inte dunkat våra snokar i dessa saker ännu. Vi vet vad vi gillar vad gäller smak av vin och vad som kittlar alla våra sinnen. Ett utav dessa få fullkomliga sinnestillfredställda tillfällen skedde för några månader sedan.

C:s mor och far var över på middag. Det bjöds på pumpa-risotto med tillhörande lammfilé. Gott så.

Än godare med ovan visualiserad pava.

-Jösses amalia.

-Dra mig baklänges.

- Satan i gatan.

Tre mer eller mindre östgötska uttryck som i positiv mening får symbolisera denna recension istället för dofter, smaker, syra- och tanninstruktur. Risken blir annars att detta inlägg blir alldeles för långt, då superlativen är många från vår sida. Vinet är nära perfektion. Det är bland det godaste vi druckit hittills i våra liv.

Nu väntar vi på nästa käftsmäll utav rang i vårt letande efter världens godaste viner.

Vinet är inköpt på Enoteca Regionale i Barbaresco för en bankråns-likvid av 22 Euro.

Boka flyg, hyr en bil, köp en pall och gå i pension. Nu!

I:s poäng: 9,5 av 10 poäng

C:s poäng: 10 av 10 poäng

"Nemes" Barbera d'Alba 2007 (Rivetto)

Vår andra dag i Piemonte, en hektisk vingårdsfarardag, svänger vi bl.a. in hos Rivetto. Sönerna Enrico och Alessandro verkar vara de drivande i familjeföretaget då de hoppar som skogstokar emellan telefonsamtal, gårdsvisning, barnpassning och allehanda annat. Mama Rivetto visar oss runt och talar hjälplig tyska, vilket gör att i alla fall C kan förklara för I vad som förevisas. Vi är i Sinio, på "baksidan" av Serralunga d' Alba och Rivetto är en familj som är fantastiskt tillmötesgående och serviceminded. Mama Rivetto har byggt en agriturismo i anslutning till produktionsbyggnaderna och den rekommenderas trots att vi inte bodde där.

Vi får smaka hela produktfloran: Nascetta, Roero Arneis, Moscato d'Asti, Dolcetto, Barbera*2, och Barolo från fat och flaska. Nascettan (vit) och Barberorna sticker ut som fylliga, fruktiga och smakrika. Barolon är åt h-e för ung fortfarande och är svår att bedöma.

Av barberorna så är Nemes den lite enklare med högre uttag och nyare stockar. "Zio Nando" heter den andra som är lite mer fyllig, pepprig och eldigare av de två. Tydligen är det Papa Rivettos morbror som fått ge namn åt vinet efter hans tragiska bortgång.

Vi avnjuter vinet efter maten till andra chansen på melodifestivalen ikväll. Vi köpte med oss tre flaskor hem och detta är den sista. Det är jättegott. Mörka bär, romrussin, fat, stall och tobak är doftgivare. Tanninerna är inkapslade på ett bra sätt och smaken erbjuder en välkomnad käftsmäll med mörka bär, piptobak, korinter och lite salmiak.

1. Besök Rivetto, och njut av Mama Rivettos servicemindedness.

2. Beställ hem en låda av 3*Nemes och 3*Zio Nando via Systembolaget BS.

C:s poäng: 8,5 av 10 poäng

I:s poäng 9 av 10 poäng

Langhe Rosso 2001 (Alfredo Roagna)

Favorit i repris vad gäller mat. Canelloni med prosciutto, zucchini grigliata, mozzarella di bufala, pomodori e bechamel står på bordet. Mor och halvyster till C är här för att snacka lite skit, klaga på melodifestivalens kvalitet och lägga en och annan världssanning runt bordet.

Alfredo Roagna får ackompanjera cannelonin. Och dra mig baklänges som han gör det. Det här är ett fynd i BS och skall in i ordinarie direkt. Både som smutt-vin och mer än gärna till ovan nämnd anrättning.

Färgen är som hallonsaft, klart transparent, vackra ben, och klara tegelnyanser. Det är lätt att missta det hela för en mogen barbaresco/barolo.

Doften börjar med jordgubbstårta och vilda skogshallon. En doft av rått kött och svamp-dunge gör sig också påmind. Det är riktigt gott till maten, utger små och perfekt integrerade tanniner, och skäms säkerligen inte i något annat sammanhang heller. Mor som inte bryr sig ett skvatt om vin anmärker flera gånger hur gott det var.

Vinet utvecklas under kvällen och utvecklar dofter av vinreduktion, havssalt, lakrisal och annat smått och gott.

Köp detta. Det finns i BS.

Satan, vad gott. Jag beställer en låda nästa vecka.

C:s poäng: 9 av 10 päng

I:s poäng 9 av 10 poäng