GR-174 (Casa Gran del Siurana)

Smuttardags igen. I har farit till Spanien med min syster och lämnat mig alldeles ensam. Lite hårdostar, välvalda kex och fikon - och lagerbladsmarmelad får ackompanjera vinet ovan.

Jag gillar kraftpaketen som Priorat ofta sänder till oss. Fylliga, peppriga, långa och otämjda. Jag vet inte vad det är, men jag går igång på det. Clos l'Obac, Finca el Puig och andra har varit kraftpaket som har krävt en och annan omeprazol för att slippa värre form av halsbränna dagen efter.

Detta är en nyhet i fasta sortimentet och den gör mig lite tudelad. Färgen är inte Priorat, smaken är inte Priorat, doften däremot är Priorat.

Mörkt röd transparent i glaset. Doft av dagg i svampskogen, plommon, russin, fikon och kakao. På blindtest hade jag direkt sagt Amarone/Ripasso.

Smaken är inte så tung och fyllig som den brukar vara i Priorat. Det är ändå ett fylligt vin, med körsbär och en del lakrits i gommen. Syran är väldigt hög och ger en stor fräschhet men det är lite väl mycket syra för min smak och det finns en upplevd påklistrad sötma som jag inte går igång på.

Missförstå mig rätt. Det är ett gott vin , inte minst till lagrade hårdostar. Men jag lägger mig inte i framstupa sidoläge och talar i tungor.

Det är ett mer än OK vin, som är väldigt prisvärt (119 SEK). Ett bra och billigare alternativ till Amarone på ostkvällarna.

RED: Under kvällen broderar vinet ut med lite luft, och 4-5 timmar efter öppning är det en annan upplevelse. En doft av fat och FIKON i mängder i både näsa och gom.

C:s poäng 7,5 av 10 poäng

Sancerre La Chapelle des Augustins 2007 (Henri Bourgeois)

Till sushin tidigare nämnd i Hiedler-inlägget avnjöts också denna vinare ur ordinarie sortimentet. Hiedler GV passade utmärkt till sushin , denna passade mer än OK men är i sig själv ett större vin. En härlig doft av fat, mineraler, blöt sten, svarta vinbär och granny smith följs upp av en lika härlig smak av samma ingredienser med en härlig syreskjuts på gränsen till spritsig.

Sancerre gör oss sällan besvikna, och denna gång är inget undantag. Måste börja titta på lite möjliga/omöjliga bilturer i Chablis/Sancerre/Bourgogne. Ni andra bloggare är mer än välkomna med restips.

C:s poäng 8,5 av 10

Grüner Veltliner Classic 2008 (Weingut Hiedler)

Kamptal är ett härligt område i Österrike som vi haft förmånen att besöka många gånger då C:s syster bor i Wien sedan 10 år. Ett flyg till Bratislava brukar kosta oss ca 150-500 SEK per person (Ryanair). Sedan går det bussar till Wien. Reguljärt till Wien är ofta förmånligt också genom Austrian Airlines eller Fly Niki.

Det är lätt att ta sig till Kamptals centrala vin-ort, Langenlois, och i denna vinby bor du helt fantastiskt bra på Loisium Hotel Wein und Spa. Sedan smakar du dig runt i bygderna. Langenlois har två vinothek och schönberg am kamp har ett mycket trevligt vinothek mitt i byn. Ursin Haus har störst urval, men personalen upplever vi som lite snipiga, trötta och inte alls intresserade av kunder. Dock är detta ett måste pga utbud.

Mat äter du på Loisium eller på något av alla de heurigen som finns. Det är helt enkelt vinmakare och bondgårdar som öppnar för gäster att äta mat med extremt lokal anknytning, allra oftast från egen produktion. Fråga lokala turistbyrån om säsong för heurigen.

Weingut Hiedler är en favoritproducent för oss och GV Classic som finns i SB ordinarie sortiment och är ett fynd. Härligt typisk GV-doft/smak med tropik, mineral och vitpeppar. Syran ger det en rejäl skjuts i slutet av smakupplevelsen och detta är ett vin som är vardagsfavvo för oss. Idag avnjöts det till sushi.

Besöker ni Hiedler eller Langenlois så är samtliga deras tiotal viner av Riesling och GV fyndstämplade utav oss. Grüner Veltliner Löss och Riesling Urgestein är allra mest köpvärda. Pinot Blanc Maxxium är också en upplevelse av annat slag.

Vi rekommenderar i alla fall en biltur i Kamptal kombinerat med shopping i Wien för er alla andra vinbloggare. Skönare 3-5 dagar får man leta efter i centraleuropa.

Till poängen förresten:

C:s poäng 8 av 10 poäng

I:s poäng 9 av 10 poäng

Rosso di Montalcino 2007 (La Velona)

Denna nyhet i ordinarie sortimentet fastnade jag framför härom dagen. Rosso kallas ju lite orättvist för Brunellos lillebror pga mindre restriktioner i årtal och lagring etc. Vi är inte benägna att hålla med alls vad gäller finessrikedom och komplexitet etc. Vi smakade många Rosso i Montalcino och det blev en liten ny favorit för oss.

Denna avnjöts som "smutt-vin" och är en trevlig överraskning som kan bli vårt nästa vardagsvin , då den landar på ringa 139 SEK.

Vinet är nästan helt utvecklat och färgen underbart mörkröd med tegelnyanser. Det doftar tobak, russin, rostade nötter, salmiak och mogna körsbär.

Smaken påminner lite om Alfredo Roagna Langhe Rosso, och det är ett bra betyg. En näve färska kryddor, russin, körsbär, tobak och lagerblad. Fylligt, generöst och väl avvägda syror och tanniner inbakade på ett publikfriande sätt.

Mums. Köp nu innan det blir övermoget.

C:s poäng: 8,5 av 10

Barbaresco Rabaja' 2001 (Castello di Verduno)

OK. Vi är inga virtuoser som kan slänga sig med makalösa uttryck som sandaltrampat morellskal, slovensk ekbark och nyplockade Märchen-rosor. Mest utav den anledningen att vi inte dunkat våra snokar i dessa saker ännu. Vi vet vad vi gillar vad gäller smak av vin och vad som kittlar alla våra sinnen. Ett utav dessa få fullkomliga sinnestillfredställda tillfällen skedde för några månader sedan.

C:s mor och far var över på middag. Det bjöds på pumpa-risotto med tillhörande lammfilé. Gott så.

Än godare med ovan visualiserad pava.

-Jösses amalia.

-Dra mig baklänges.

- Satan i gatan.

Tre mer eller mindre östgötska uttryck som i positiv mening får symbolisera denna recension istället för dofter, smaker, syra- och tanninstruktur. Risken blir annars att detta inlägg blir alldeles för långt, då superlativen är många från vår sida. Vinet är nära perfektion. Det är bland det godaste vi druckit hittills i våra liv.

Nu väntar vi på nästa käftsmäll utav rang i vårt letande efter världens godaste viner.

Vinet är inköpt på Enoteca Regionale i Barbaresco för en bankråns-likvid av 22 Euro.

Boka flyg, hyr en bil, köp en pall och gå i pension. Nu!

I:s poäng: 9,5 av 10 poäng

C:s poäng: 10 av 10 poäng

"Nemes" Barbera d'Alba 2007 (Rivetto)

Vår andra dag i Piemonte, en hektisk vingårdsfarardag, svänger vi bl.a. in hos Rivetto. Sönerna Enrico och Alessandro verkar vara de drivande i familjeföretaget då de hoppar som skogstokar emellan telefonsamtal, gårdsvisning, barnpassning och allehanda annat. Mama Rivetto visar oss runt och talar hjälplig tyska, vilket gör att i alla fall C kan förklara för I vad som förevisas. Vi är i Sinio, på "baksidan" av Serralunga d' Alba och Rivetto är en familj som är fantastiskt tillmötesgående och serviceminded. Mama Rivetto har byggt en agriturismo i anslutning till produktionsbyggnaderna och den rekommenderas trots att vi inte bodde där.

Vi får smaka hela produktfloran: Nascetta, Roero Arneis, Moscato d'Asti, Dolcetto, Barbera*2, och Barolo från fat och flaska. Nascettan (vit) och Barberorna sticker ut som fylliga, fruktiga och smakrika. Barolon är åt h-e för ung fortfarande och är svår att bedöma.

Av barberorna så är Nemes den lite enklare med högre uttag och nyare stockar. "Zio Nando" heter den andra som är lite mer fyllig, pepprig och eldigare av de två. Tydligen är det Papa Rivettos morbror som fått ge namn åt vinet efter hans tragiska bortgång.

Vi avnjuter vinet efter maten till andra chansen på melodifestivalen ikväll. Vi köpte med oss tre flaskor hem och detta är den sista. Det är jättegott. Mörka bär, romrussin, fat, stall och tobak är doftgivare. Tanninerna är inkapslade på ett bra sätt och smaken erbjuder en välkomnad käftsmäll med mörka bär, piptobak, korinter och lite salmiak.

1. Besök Rivetto, och njut av Mama Rivettos servicemindedness.

2. Beställ hem en låda av 3*Nemes och 3*Zio Nando via Systembolaget BS.

C:s poäng: 8,5 av 10 poäng

I:s poäng 9 av 10 poäng

Langhe Rosso 2001 (Alfredo Roagna)

Favorit i repris vad gäller mat. Canelloni med prosciutto, zucchini grigliata, mozzarella di bufala, pomodori e bechamel står på bordet. Mor och halvyster till C är här för att snacka lite skit, klaga på melodifestivalens kvalitet och lägga en och annan världssanning runt bordet.

Alfredo Roagna får ackompanjera cannelonin. Och dra mig baklänges som han gör det. Det här är ett fynd i BS och skall in i ordinarie direkt. Både som smutt-vin och mer än gärna till ovan nämnd anrättning.

Färgen är som hallonsaft, klart transparent, vackra ben, och klara tegelnyanser. Det är lätt att missta det hela för en mogen barbaresco/barolo.

Doften börjar med jordgubbstårta och vilda skogshallon. En doft av rått kött och svamp-dunge gör sig också påmind. Det är riktigt gott till maten, utger små och perfekt integrerade tanniner, och skäms säkerligen inte i något annat sammanhang heller. Mor som inte bryr sig ett skvatt om vin anmärker flera gånger hur gott det var.

Vinet utvecklas under kvällen och utvecklar dofter av vinreduktion, havssalt, lakrisal och annat smått och gott.

Köp detta. Det finns i BS.

Satan, vad gott. Jag beställer en låda nästa vecka.

C:s poäng: 9 av 10 päng

I:s poäng 9 av 10 poäng

"Conca Tre Pile" Barbera d'Alba 2005 (Aldo Conterno)

Ooh, vad skönt det är att komma hem en fredag efter en hård veckas arbete och avnjuta hemlagad mat med tillhörande vin. Nu hade dock SJ sett till att C, som är Stockholmspendlande, fick bli hemma vare sig han ville eller inte två av fem dagar de senaste veckorna. Det tackar vi SJ lite extra för ;-). Det är ändå en skön känsla med fredagkvällar, och det är skönt att veta att man gjort ett bra jobb under veckan och riktigt unna sig något gott på fredagskvällen. Jag vet att ni andra håller med mig.

Kvällen bjöd på rosa lammytterfilé med potatisgratäng smockad med västerbottenost, trattisar, trumpeter och kantareller. Vinet fick bli en kategorifavorit, Barbera d'Alba.

Vinet är inhandlat via BS och är en positiv överraskning. Färgen är tätt purpurröd och doftar ek, fat, ett ton körsbär, russin, viss tjära och lakrits. Det fyller upp i munnen och är ganska eldigt, dock på ett tillfredställande sätt. Fylligt, maffigt och starkt. Smakerna hamnar åt moreller, lakrits, rostat trä, tjära och en angenäm ton av salviasmör. Ja, det är Chris Eubanks-syror men det passar perfekt till maten.

Det här är gott. Punkt. Matteo Correggias 2007:a av samma kategori får stryk. Kanske tack vare längre fat - och flasklagring som ger vinet lite mer tillgänglighet och finess.

Nästa gång vi är i Piemonte skall vi åka till Aldo Conterno.

C:s poäng: 8 av 10 poäng

I:s poäng 8,5 av 10 poäng

"Masante" Dolcetto 2007 (Aldo Conterno)

I jobbar jour och C är ensam hemma med OS-kväll framför dumburken. Något måste man ju äta och jag improviserar fritt från kvarvarande saker i kylen/frysen. Det blir en Spaghetti Neri de Seppia med tillhörande sås bestående av tonfisk, rödvin, fänkål, vitlök, lök, chili, akaciahonung och basilika. Helt OK med tanke på engagemang och möjligt urval.

Vinet sprang jag på på vägen till kassan under mitt besök på vårsläppet på SB och det fungerar utmärkt till pastan. Vinet är ett pastavin och inget annat, även om ett flertal vinbondar försökte övertyga oss om motsatsen i somras. Det är inställsamt, lättdrucket och opretentiöst. Doft och smak består av mörka bär, nypon, rosor och färska örter. Det finns en sötma i gommen men den är mer än behaglig.

Ett utmärkt smutt-vin som ikväll faktiskt höjer matupplevelsen.

C:s poäng 7 av 10

Barbera d' Alba 2007 (Matteo Correggia)

På menyn ikväll: Nada! Vi smet iväg och iakttog Martin Scorseses senaste skapelse "Shutter Island" , en filmatisering av Denis Lehanes bok Patient 67. Väldigt bra bok som håller läsaren på sträckbänken från början till slut. Filmen är ingen klockren tolkning, men är klart sevärd.

En genomläsning och i-prickning av beställningssortimentet för två veckor sedan har bl a resulterat i ovan grafiskt illustrerad pava. Vi avnjuter vinet med Linköpingsknäcke och grottlagrad Gruyère. Vinet doftar jord, hallon, jordgubbar, aceton (på ett bra sätt :-), röda vinbär och svarta vinbärsgelé. En viss eldighet i doften gör sig än mer påmind i smaken. 14,5% alkohol trollar man inte bort här. Gräs och nypon är också med och kompletterar upp körsbären i gommen. Kanske något för snipiga syror men god, tuff frukt och lagom med tanniner gör vinet och totalintrycket till prisvärt (155 SEK). Bättre upp nästa gång...

Vi ser med tillförsikt fram emot Corregias andra hembeställda viner, La Vai dei Preti och Le Marne Grigie.

I:s poäng 6,5 av 10

C:s poäng 7 av 10

Barolo Cannubi 1999 (Brezza)

Vi insåg sista dagen i Piemonte att vi inte köpt någon Barolo. Detta rådde vi bot på genom att bege oss till Barolo och det billigare av de två vinoteken i byn. Efter en provsmakning på Enoteca Regionale med 2005:or, samtliga smockfulla av tanniner och syra, bestämde vi oss för att leta upp "klara" Barolos. Skall tillägga att det var 36 grader i skuggan och prova rödvin krävde sin man/kvinna. Jag vet inte hur många tomma pet-flaskor med vatten det låg i bilen när vi kom hem till Sverige.

Brezza har det bloggats om tidigare. En old-school viticoltore med smak för tradition.

På menyn ikväll: Grillad oxfilé , hasselbackspotatis, tillbehör och hemgjord "bejja" (Bearnaise för er icke-östgötar).

Vinet är stort, moget och underbart. Doften tar oss imaginärt från Barolo via Chateauneuf-du-Pape och Sydafrika tillbaka till Barolo. Det doftar rejält med rosor, tjära, jordgubbar och vildhallon. I doftar även till sig nyöppnad gladpack :-) . Smaken är lång, syror fortfarande tydliga och tanniner mjuka, på gränsen till perfektion. Det passar alldeles utmärkt till maten men hade kanske passat ännu bättre till lamm/vilt.

Skitsamma. Efter en hård veckas arbete så satt det som en sportkeps med en Barolo och oxe.

I:s poäng: 8,5 av 10

C:s poäng: 9,5 av 10

"Vitalotti" Barbaresco 2006 (Carlo Boffa)

Morgonen började i Manarola (Cinque Terre) och tog oss till Montelupo Albese i Piemonte via Europas största akvarium i Genoa. Förhållandevis trötta så frågade vi ändå hotellägaren på Ca' del Lupo om han kunde rekommendera en vinbonde i Barbaresco. - Jag ringer en kille som min bror har rekommenderat men som jag själv inte känner till. Är det OK?

Absolut, sa vi, och styrde kosan mot Barbaresco och Carlo Boffa. Nära torget och mitt emot Gaja håller han till, världens trevligaste vinbonde. Carlo tar själv emot oss med de öppnaste av armar och leder in oss till ett bord av 24 mån Parmigiano och fullt sortiment av hans viner. Vi hinner med samtliga hans viner börjar med dolcetton som smakar bra, barberan som är makalös och hans olika barbaresco som uppvisar skiftande karaktär. Den här mysgubben rekommenderas starkt att träffa, inte på grund av hans makalösa kvalitet på vinerna utan för hans totala servicemindedness och fantastiska gästfrihet. Vi fick med oss 6 flaskor från Carlo innan vi besökte Enoteca Regionale på torget där 4 bättre barbaresco inhandlades. För den händige privatimportören rekommenderas Castello di Verduno 2001 Barbaresco, vilket är ett av de bättre vin vi har druckit någonsin.

På menyn hemma ikväll stod C:s favoriträtt Canelloni. I har styrt upp en canelloni med prosciutto, zucchini grigliata och carciofi. Detta ugnsbakas i alldeles för mycket buffelmozzarella och egenhändig tomatsås. Mums. Vinet är en av Carlo Boffas Barbaresco, nämligen Vitalotti 2006. Det möter upp maten perfekt och doftar körsbär, stall, tobak, mynta mm. Tanninerna är ganska mjuka för årgången och maten "dödar" de som finns kvar. Smakkombinationen går inte av för hackor. Det är ett gott vin men Carlo kan ännu bättre, vilket vi blir varse senare under året förhoppningsvis.

I:s poäng: 8 av 10

C:s poäng: 8 av 10

Brunello di Montalcino 2004 (Capanna)

Vinet är inköpt sommaren 2009 under en rundresa med bil i Italien (bilder förhoppningsvis senare). Vi stannade till i Montalcino för lunch och efter en gnocchi överöst med lokala ostar bar det iväg till enoteca grotta del brunello för inhandling av I:s favoritvin Brunello di Montalcino.

Vi inhandlade en olivolja, tre brunello och två rosso di montalcino för det facila priset av 73 Euro.

Maten hemma denna kväll bestod av mediumrostad hjortytterfilé med hasselbacks-mandelpotatis ackompanjerat av gräddstuvad savoykål och purjolök. Rödvins/Svartvinbärssås var optional. Vinet fick luftas i 4 timmar innan servering.

Doften är en körsbärsbomb och vi känner även torv, mossa, ädelträ, tobak och en nypa mynta.

Vinet är givetvis fortfarande lite för ungt och tanninerna är höga men tillsammans med maten och framför allt gräddstuvningarna är kombinationen väldigt god. Vinet smakar mycket åt körsbär men vi känner även röda vinbär, nötter och torkad frukt.

Ett bra vin till väldigt bra mat, men den tålmodige hade väntat med att öppna flaskan till 2012.

I:s Poäng: 7,5 av 10

C:s poäng: 7 av 10